Jag vet inte riktigt vad det är jag känner. Lite "rätt åt dig" eller "Nu vet du hur det kändes för mig" När jag läser vissa saker. Gäller två fall.

I det ena kändes det som att dem inte alls förstod vad dem gjorde och inte heller hur det påverkade mig och de mina. 

I det andra fallet så var det typ som att eftersom jag inte har den bästa kontakten med vissa släktingar så borde väl deras liv och hälsa inte påverka mig så mycket. 

Kändes typ som att mina känslor inte hade anledning eller vad man ska säga. Äsch.

Nu känner jag iallafall att ja nu vet du hur det känns och alla har rätt att uppleva saker och ting på sina egna sätt. 

Den lilla historien om mitt liv du får höra kanske endast är en bråkdel över vem jag verkligen är. Och ännu viktigare HUR jag blev den jag är.

Ja jag tycker det är lite synd att man "måste" vara så kryptisk men känner inte för att hänga ut nån eller ens skriva så detaljerat om de. Skitsamma. Har iallafall gått omkring och tänkt på detta några dagar.