öööh
Alltså. Idag såg jag inte ett utan TVÅ st små spindelägg"bon" eller klumpar eller en samling ägg. HAHA. Alltså jag har ju sett såna förut så jag visste på direkten att det faktiskt bodde små äckliga orange/gula spindlar i dem där klumparna. Så jag funderade på hur smärtsamt det skulle vara för dem om jag typ eldade upp dem. Jag menar inte som ett psycho att det hade varit intressant att veta hur ont de skulle göra. Utan att jag hade hoppats att dem inte kännt något så att jag inte hade behövt dåligt samvete. Medans jag dividerade med mig själv hurvida jag skulle göra något åt dessa små bon eller om jag istället skulle se på det som ett mirakel. Typ liv. Framför mina ögon. Det är ganska fint när man tänker på de. En hona, visserligen en spindel, men en hona har valt våran altandörr att placera sina små ynglingar på. Jag bestämde mig iallafall för att inte göra något åt dem.
Senare när jag tittade ut genom vårt köksfönster och ser att klumparna inte längre är klumpar utan utspridd ehhh pricksamling. Så blir jag klart förskräckt. Ynglingarna har kläckts och sprider nu sina många små ben åt alla håll och kanter. Min lilla röst inombords skriker av äckel och fascination och jag går faktiskt ut på altanen för att kolla in dem här små prickarna. Jo du. Ljusa smååååå riktigt små spindlar. USCH. Men jag lät dem vara. Gick där ifrån.
Känner mig som en bättre människa. Dem där små spindlarna kanske kan leva bra liv ute i naturen (inte fan får dem bo i huset) sprida sina gener och tja vara lyckliga små spindlar... Who knows
Frågan är nog om jag ska ta en bild på dem. Fast fasar lite inför hur dem ser ut.
Kommentarer
Trackback
