börjar undra över människor. Vill folk vara offer? Jag menar tar man bara bloggar så ser man ju att fler och fler börjar öppna upp sig (iofs bra) men släpper in folk på sina liv på extrema sätt. Berättar om sina problem, saker som hänt dem typ dödsfall och sjukdomar eller annat sånt därt hemskt som man egentligen inte vill prata om.
Jag förstår delvis. Visst det är skit skönt att få släppa ut allt, att inte ha alla ord och tankar i huvudet. Men. Nån gräns finns det väl? När man döper sina bloggar till typ Våldtagen eller sånt där. Så känns det som att antingen ska man blogga om hur man kan ehm försvara sig eller nått i den stilen inte om sitt liv. Alltså visst att man berättar hur det påverkat än och sånt, men att sen bara gå vidare till att idag har jag shoppat de här och bla bla. Tycker det är sjukt. Som om att vi medvetet vill att folk ska tycka synd om oss, bli kända för att vi är de där offret som man ska tycka synd om och kanske intressera sig för just pga något hänt oss.
Jag vet inte vad ni tycker men jag vill gärna vara mer än saker som hänt mig.