Dagar som inte blir som dem skulle
Trodde jag skulle bli hur sen som helst imorse när jag gick till Arena hallen. Trodde det minst skulle ta 30-40 min i iskyla och hala gångvägar. Men. Det tog 20 minuter. Sicken powerwalk jag måste ha gått. xD Kändes inte så farligt heller. Gå hem däremot tog dubbelt så lång tid. Hur det nu kunde bli så. Höll på att halka på ett ställe och gick sedan resten av biten hem stel som en pinne. (nojjig över att halka på riktigt då. föreställde mig även diverse sjuka scenarion bland annat att en cyklist kör på mig när jag håller på att halka och bryter min arm. x) För mycket fantasi?)
Kom hem och orkade inte göra mycket. Kelade med måns och sedan började jag läsa klart "Snälla pappa nej". En berättelse om en pojke som blir utsatt för misshandel och sexuelltutnyttjande i 7 (eller 9) år, som sedan mördar sin styvpappa (som utsatte honom för detta då) och hamnar i fängelse. Om hans resa då. Usch. Bra bok, ja. Hemsk, verkligen. Ont i magen? Mycket.
" Now, we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men."
För dem som har bra filmsmak eller bara bra minne så kommer ju detta citat från Boondocksaints. Finns säkert i många andra former också men när jag tänker på sånt här så är det boondocksaints och detta citat som dyker upp.
Likgiltighet. Finns det något värre? Ibland kanske likgiltighet är något annat, överlevnad och skam utklätt till apati eller annan form av ointresse. Det här med att se men inte att se. Usch.
Kommentarer
Trackback
