Väl på jobbet så gick allt bra med. Inga jobbiga barn. Dem gjorde allt vad dem blev tillsagda och dem kunde faktiskt koncentrera sig. Det var de jag var mest rädd för. Att jag skulle behöva gå o grabba tag i alla ungar o typ skaka dem. XD nej. Men ta i dem. En liten flicka bestämde sig för att ge upp medans hon simmade för att hon började sjunka. Så då började tårarna och så bara slutar hon simma. Hahha typ som att hon kände "det är väl dags att dö nu då" Men så klart räddade jag henne och försökte uppmuntra. Ungarna blev iaf väldigt glada när dem kunde stå på marken på ett visst ställe. Skrattade och hoppade. Sjukt att man kan bli så glad. Men fint.