Vi människor är så konstiga. Vi tror att jorden och allt som finns på den tillhör oss. Vi är ganska ynkliga. Vi avundas varandra och för att trösta oss själva så säger vi att det finns dem som har det värre. Vi kan endast känna oss nöjda om vi vet att vad vi har är bättre än vad vissa andra har. Hur kommer det sig? Varför kan vi inte vara glada för det vi har men samtidigt kämpa för att alla ska få ha det bra. Jag tror inte på något mirakel om att en dag finns det ingen som svälter, en dag så kommer inga människor dö av sjukdomar som vi faktiskt kan bota, att en dag så kommer det inte finnas några orättvisor.
Men livet fungerar inte så. Den starke överlever. Det är vad vi får höra och det är så det fungerar. Iallafall så det känns. Kanske håller människor som jag på att bli mjuka, dvs svaga. Vi kanske inte överlever och dem starka fortsätter att förtrycka och leva över sina medmänniskor.

Nej slut på tänkande. Hellre ta tag i andra problem än världens alla bekymmer. Tror jag läser istället.