När vi stannade och skulle hoppa ur flaket så visade det sig att det var svårare än vad man kunde tänka sig. Hur fan ska jag ta mig ner tänkte jag men då dyker starke Leo upp från klassen rättare sagt han hade redan tagit sig ner! Så han lyfte ner mig typ. Tack tack! hade inte klarat de själv, eller jo men kanske med en bruten fot eller något.

Så mitt i tåget hoppar våran klass in, lite sådär huller om buller. Jag och tjejerna bärandes på bergsprängan. eller jag stapplade väl mest med, hängandes på Elvira eller Trixie. Fan så fort alla gick. Hade svårt o hänga med i skorna. Men sen så vande man sig och bara gick. Kul det med, men såg typ ingen.
Sen när man kom genom norrepark så var det en enorm nerförsbacke. Jisses! kunde knappt ta mig ner, hängde verkligen på Elvira.

Hittade hennes familj och jag började då leta efter mig. En halvtimme senare, ingen familj wuut?! Hittade Hao och Van, Smsade och ringde från Haos telefon men kom inte fram. Sen så gick jag runt o letade igen och till slut så hittade jag dem. Många fler kramar och bilder togs. Hoppade ur skorna, för att vara ärlig, tog av mig dem en liten stund innan jag hittade familjen. Fan de blev jobbiga i gruset och så fick jag ju ta mig upp för den där jävla backen.

Sedan blev det åka hem. Chilla och andas ut. Mycket skönt efter en lång dag. som bara var klar till hälften.