Har haft fullt med drömmar på senaste tiden. Drömt hur mycket som helst. Nu börjar detaljerna blekas men det starkaste finns fortfarande kvar. Kommer inte riktigt ihåg gårdagens drömmar. Sorgligt nog. Men idag. Uh. Vart ska man börja... Som vanligt har jag alarm på min mobil, för jag vill inte vakna av mig själv. Brukar bli lite försent. Så ett alarm kl 10 och ett kl 11. Efter att ha somnat sent, eller försökt somna hur längesen (frös något in i helvete) så sov jag som en sten till klockan elva. Sedan vaknade jag av alarmet och att någon ringde. Hann inte svara så somnade om istället.
När jag vaknar senare är jag helt bombsäker på att klockan måste vara 15-16 efter alla djupa och detaljrika drömmar visar det sig att hon bara är 12.
Först drömde jag att jag var hemma (inte i detta hemmet) och hade någon hos mig. Alltså jag var typ kidnappad? eller vad man kallar det, en person hade mig typ fången hemma hos mig. Vi satt på en säng och det var stökigt i rummet. Han tog min mobiltelefon och skulle börja kolla runt i den, men jag som tyckte han var snygg ryckte åt mig telefonen och sa något i stil med "Nehe du, du får inte snoka!". Vi sitter mitt emot varandra och han studerar mig lite chockat och roat. Jag låser upp mobilen och börjar leta runt efter en bild på mig, för att byta till bakgrundsbild så att när han tar telefonen igen så ska han se en snygg bild av mig.
Sen så är det så att jag är i ett stort hus, med hur många rum som helst. Men det är enormt stökigt överallt och i varje rum så är antingen en dörr eller ett fönster öppet. Så jag går omkring och pratar med min mamma eller med Chantel och stänger fönster/dörrar. Jag kommer in i ett stort rum, kanske ett vardagsrum eller allrum. Ena väggen består av fönster och glasdörr. Utanför är det en motorväg och sedan gräs mot havet. Dörren står på glänt och en man kommer fram och försöker ta sig in. Jag skriker av rädsla och drar i den för att försöka stänga dörren. Mannen släpper och går iväg. Efter en liten stund kommer mamma och Chantel in till mig och en stund senare kommer mannen in. Tydligen så fick han komma in men jag skriker ändå av rädsla, då mannen är helt okänd för mig.
Sen är vi på stranden. Vi sitter ner på en filt eller något och pratar. Jag och min familj och några till. Vi pratar om relationer och om att våga. Våga lita, våga ge, våga vara sig själv och våga känna på riktigt. Jag sitter med ryggen mot havet och när jag blundar ögonen så ser jag framför mig azurblått hav och klar gul sand. Känslan där på stranden kändes som att våga släppa kontrollen men samtidigt en rädsla om att inte veta vad som kan hända. Jag hade ont samtidigt som jag kände att det var något bra.

Vissa samtal asså. Ibland kan jag inte tro att jag faktiskt bara drömt dem... Vill gå och lägga mig igen och bara drömma. Men innan de så måste jag så klart läsa. Haha. Det är väl från böckerna som mina drömmar blir så verkliga.