Dags att sova strax men tänkte skriva lite innan dess. Fixade till naglarna igen är nu halvt lila med stenar på =) fint men fortfarande långa.. Haha de problemet tar jag en annan dag. Läste en killes blogg och snokade runt på facebook förut. Haha det var kul och ganska intressant. Vad ska man säga vi alla är väl lite fördomsfulla ibland, jag menar jag hade inte trott att han skulle vara sån. När jag ser honom tänker jag direkt vissa grejer och de är ju nästan så man skäms när man märker att människan kanske är så mycket mer än bara hans utseende. Då menar jag heller inte att han är ful för jag tycker faktiskt att han är riktigt snygg.
Satt här och funderade över varför jag hade ont i huvudet när jag kom på att de var mitt hårband som sitter otroligt tajt på huvudet som orsakade det. XD Lustigt. Spelade guildwars förut med Enrique, det var kul haha tydligen så råkade han somna mitt i allt. Hahah.. :D Schysst stil.
Just nu tänker jag på vad jag ska göra, vad jag borde göra och vad jag vill göra. Så himla svårt. Jag är sån fegis att det inte är klokt. Vill aldrig göra något eller säga något för när jag väl gjort de, kan jag inte ta tillbaka de. Så sjukt äcklig stil. :S Blä.
Tänkte på pappa förut. På hur jag grät framför en 9:a och några i min klass när vi råkade komma in på ämnet. Usch bara jag tänker på allt som hänt så blir jag skakig. Efter den dagen, då allt förändrades. Då stannade mitt liv. Jag har inte gått vidare och jag kan inte de heller. Jag är så arg, på allt och alla men inte på honom. Önskar de fanns något jag kunde göra. Gud får tårar i ögonen bara att tänka och skriva detta. Så overkligt. Så jävla äckligt ironiskt var det när jag bokade mamma och pappas spanien resa några månader innan allt och säger "ska vi ha sån försäkring mot om ni blir sjuka? nä de behövs inte, ni blir aldrig sjuka." Fy fan >_< Hade jag vetat. Vad hade jag gjort då. Tagit livet av mig kanske med  vetskap att jag inte kunnat rädda honom men också med vetskapen att jag var för feg att vara vid hans sida. Känns som om jag ska spy, alla känslor väller upp och jag kan knappt andas, suddigt ser jag pga tårarna som inte kommer och mest av allt vill jag slå sönder lite saker. Inte skrika.
Nej måste tänka på något annat, måste andas, måste sova. Dags att försöka blunda/ stänga ute bruset som min hjärna skapar inom mig. Måste försvinna bort från detta, verkligheten. Hoppas jag inte behöver ligga vaken länge i natt.
Hej.

Denna bilden är så skön. Från Muse's nya album: